Appendix 12: Profeten Muhammeds Roll

           Profetens enda uppgift var att leverera Koranen, hela Koranen, och ingenting annat än Koranen (3:20; 5:48-50,92,99; 6:19; 13:40; 16:35,82; 24:54; 29:18; 42:48; 64:12).

Att leverera Koranen var en sådan betydelsefull och ädel uppgift att Profeten inte hade tid att göra någonting annat. Dessutom förbjöds profeten från att utfärda några andra religiösa läror vid sidan av Koranen i de mest bestämda ordalagen (69:38-47). Han förbjöds till och med från att förklara Koranen (75:15-19) - Gud är den enda läraren av Koranen (55.1-2) och det finns ingen bättre Hadith än Koranen (39:23 & 45:6).

Dessa Koraniska fakta åskådliggörs i den historiska realitet att orden och handlingarna (Hadith & Sunna) som tillskrivits Profeten, inte dök upp tidigare än andra århundradet efter hans död. Koranen har förutsett fabriceringen av Hadith & Sunna av Profetens fiender (6:112-115). Koranen lär oss att det var GUDs vilja att tillåta påhitten Hadith & Sunna för att fungera som kännetecken på de som bara tror med sina ord, inte i sina hjärtan. De som attraheras av Hadith och Sunna visar sig vara falska troende (6:113). Ironiskt nog beskriver böckerna med Hadith profetens order om att inte skriva ner någonting från honom förutom Koranen! Nedan visas två sådana Hadith som hämtats från Hadithisternas mest pålitliga källor, Sahih muslim och Is-haah Ahmad Ibn Hanbal: 

ن أبي سعيد الخدرى رضي الله عنه قال: قال رسول الله صلّى الله عليه وسلم:{ لا تكتبوا عنّى شيئا سوى القرآن، من كتب شيئا سوى القرآن فليمحه} 

         Profeten sade, "skriv inte ner någonting från mig förutom Koranen."

                       [Ahmed, Vol. 1, Sidan 171, och Sahih Muslim] 

عن عبّد المطلب بن عبد الله قال:{ دخل زيد بن ثابت رضى الله عنه على معاوية رضي الله عنه ، فحدثه حديثا، فأمر انساناً ان يكتب، فقال زيد: إن رسول الله صلى الله عليه وسلم نهى أن نكتب شيئا من حديثه، فمحاه }

         Denna Hadith påstår att profeten bibehöll sin anti-hadithiska ståndpunkt till                                                                   döden.

                                          [Ahmed, Vol. 1, Sidan 192]