Appendix 37: Straffrätt

Om en tjuv stjäl tusen dollar av dig, och du sedan sätter honom i fängelse, vad får du då? Om tjuven hade fru och barn, vad är deras brott? Varför ska de berövas på sin far?

Koranen löser detta problem, liksom andra problem förknippade med det brottsrättssystem som råder i dagens värld.

Likvärdighet är Lagen (2:178-179)

Enligt Koranens brottsrätt, måste tjuven som har dömts för stöld av tusen dollar från dig arbeta tills du fått full ersättning för de tusen dollar du förlorat, plus för annan skada eller annat obehag tjuven kan ha orsakat dig. Samtidigt berövas inte tjuvens oskyldiga fru och barn på deras man, och det dyra fänglesesystemet elimineras. Att sätta någon i fängelse är ett grymt och omänskligt straff, som visat sig vara dåligt för alla inblandade.

Till skillnad från allmän uppfattning, skall tjuvens hand inte skäras av. Tack gode Gud för Hans nåd och Hans matematiska mirakel i Koranen. Vi vet nu att tjuvens hand ska märkas. Märkning av tjuvens hand nämns i 5:38. Suranumret och versnumret blir sammanlagt 5:38 = 43. Den andra platsen i Koranen där "handen skärs" hittar man i 12:31. Det är där vi ser att kvinnorna som beundrade Josef så mycket "skar sina händer." Uppenbarligen skar de inte av sina händer; ingen kan göra det. Sura- och versnummer blir sammanlagt 12 + 31 = 43, samma slutsumma som i 5:38. Detta ger en matematisk bekräftelse på att den Koraniska lagen förespråkar märkning av tjuvens hand, inte att skära av den. Ytterligare matematisk bekräftelse förses: 19 verser efter 12:31, ser vi " att skära handen" igen. Straff i Islam är baserat på likvärdighet och socialt tryck (2:178, 5:38, 24:2).

Hädelsen kallad "Hadith & Sunna" har fastställt stening till döds som straff för gifta äktenskapsbryterskor. Det är inte GUDs lag. Som fastställts i 24:2, skall straffet för äktenskapsbrott vara offentlig piskning; ett hundra symboliska rapp. Som påpekats ovan, är det grundläggande straffet socialt tryck och att skandalisera brottslingen. Offentlig piskning åstadkommer detta mål.

När man har med mord att göra, avråder Koranen definitivt dödsstraff (2:179). "En fri för en fri, en slav för en slav, kvinnan för kvinnan." (2:178). På grund av mänsklig ondska, kan många människor inte ens föreställa sig vad denna lag säger. De vägrar acceptera de tydliga föreskrifterna om att strikt likvärdighet måste iakttagas - om en kvinna dödar en man, eller en man dödar en kvinna, eller en slav dödar en fri person, eller en fri person dödar en slav, kan dödsstraff inte tillämpas. Koranen ser hellre att mördaren kompenserar offrets familj. Att döda mördaren för inte offret tillbaka, ej heller hjälper det offrets familj om mördaren avrättas. Kompensationen måste emellertid vara tillräckligt stor för att avskräcka andra. I Islam är offret och/eller offrets familj domarna i alla brott; de avgör vad straffet skall vara, under övervakning av en person som kan Koranen.